Kära mamma Mårten här, jag kommer stanna här med Yngve på landet. Ja, jag är adopterad av honom och fröken Svanström, min fröken. Dem förlovade sig det var liksom planen. Jag ska förklara... Yngve och fröken Svanström var på resturang det hade jag och Annika planerat så vi fick tid att bygga en lådbil. Som fick oss att hamna på sjukhus när vi skulle tävla mot Harald. Väl på sjukhuset blev det klart att jag och Annika skulle åka hem. Jag och Annika ville inte lämna varandra så vi skulle tattogera oss som Jacques, den mörk hyade pianisten, hade gjort. Dagen efter det vaknade vi i samma säng sedan kom sköterskan och gav mig två smällar på kinden jag gav henne en efter det rymde jag och Annika vi skulle gå till Borås eller Amerika. Men vi kom inte så långt vi stannade och sov i en fabrik jag gav Annika den bästa platsen för hon var mest skadad. Morgonen där på blev vi upptäckta av en man som jobbade på fabriken han blev vansinnig. Jag och Annika sprang upp på taket och blockerade dörren. Bara efter ett litet tag var nog hela byn utanförfabriken till och med Yngve och fröken Svanström dem hade förlovat sig jag och Annika hade lyckats med vår plan och nu ville vi bli adopterade av dem. Det gick inte myndighets gubben med på. Då började vi bli hotfulla och började räkna ner upp till tio, på tio skulle vi hoppa. Gång efter gång gick vi tillbaka och prata om vad dem sa. När vi skulle säga tio sa gubben att det kunde gå bra att bli adopterad. När vi kom ner sa han att vi skulle hem till våra riktiga hem. Men då sa Yngve att vi var hans barn och dem andra inte skulle bry sig. En dramatisk adoption va? Men hur är det i himlen igentligen? Jag vet att du inte kan svara.
//Puss och kram från ditt kära barn Mårten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar